tisdag 15 oktober 2013

Det här med kommunikation

Var ute och promenerade en sväng för en stund sen och träffade på en fd kollega. En kvinna jag jobbade ihop med på ett ställe förra hösten, där jag inte stod ut efter vissa saker som inträffade.

Hon berättade att jag hade otur som kom till dem just vid den perioden och att det var jättejobbigt och tufft ...

Tänk om hon hade sagt det till mig redan förra hösten? Om hon bara låtit mig veta att hon kände likadant som jag att det var nästan outhärdligt jobbigt att gå till jobbet! Då hade jag varit kvar. Jag hade kämpat på. Jag ville ju stanna, för barnens skull!

Istället kände jag det som att det var jag som var svag. Att det var mig det var fel på som inte fixade jobbet. Jag som öppet och ärligt berättade för dem att jag inte trivdes ... men ingen respons fick jag. Såklart jag trodde att de inte kände samma sak. Ja ja. Ingen idé att gråta över spilld mjölk. Men ändå.

Nu är förändringar gjorda sedan flera månader tillbaka och allt är mycket lugnare och bättre. Jag är glad för deras skull! Själv är jag på ett ställe som jag trivs väldigt bra på, trots att det vissa dagar inte känns helt toppen. Men det kunde vara värre - mycket värre!

4 kommentarer:

  1. Det finns så många som inte vågar öppna sig, märkligt tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Susanne: Eller hur. Jag kan förstå att de inte vill snacka skit, och det förväntar jag mig inte heller, men när jag berättar att jag knappt står ut för att det är så jobbigt, tycker man (jag) att jag borde fått någon respons. Knepigt.

    SvaraRadera
  3. Så många saker hade kunnat lösas enkelt med lite kommunikation... synd att människor ska ha så svårt för att kommunicera med varandra.

    SvaraRadera
  4. Skönt att både du och de verkar ha fått det bättre

    SvaraRadera