lördag 25 januari 2014

Helgen har bara börjat

Och snart är den slut.

Jo, det känns så nu när jag jobbar heltid. Nästa månad kommer jag jubla den 27:e när lönen kommer, men jag jublar inte när kvällarna försvinner i ett dimmigt töcken och tålamodet ligger farligt nära nollpunkten.

Hur överlever människor? Eller borde man bara vara glad kåt och tacksam, lägga alla intressen och hobbies på hyllan? Eller är det mörkret?

Min man uttryckte oro igår - över min enorma trötthet. Han tycker att jag ska gå till läkare och testa mig. Men jag mår ju bra. Är bara trött. Inte hela tiden, men efter en krävande arbetsdag. För jo, det är krävande att ta hand om barn (och ibland även deras föräldrar) på dagarna, att le vänligt mot människor som egentligen inte förtjänar vänlighet.

Ibland måste det tassas lite på tå för vissa, ibland ska det förklaras massa saker för vikarier - allt medan barn tjoar, gapar, springer, slåss, drar i en för att få uppmärksamhet osv osv osv. (Jag älskar ändå mitt jobb, i alla fall just nu. Det är bara tröttheten jag inte tycker om. Och den yttepyttelilla fritid jag har. Men när lönen kommer i februari kommer jag, som sagt, att bli väldigt glad*.)



*Inte för att det är någon fet lön, men i jämförelse med tidigare månader så kommer den vara det.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar