I'm in chock

Jag har haft sovmorgon idag. Vaknade klockan tio!!!

Först var jag vaken vid sju, gick på toa, drack vatten. Sedan la jag mig igen. Och somnade! När jag la mig igår lekte jag med tanken att ställa klockan. Men struntade i det - jag vaknar ALLTID vid halvåtta, åtta, och allra senast halv nio (i undantagsfall).


Kvart över elva ska jag gå och köra ett benpass. Trevligt med frukosten lurandes i halsen …

Jobbar hela veckan

Plötsligt blev jag nästan heltidsarbetande igen. Fast det är bara idag som är riktigt lång. Resten av veckan har varit och kommer bli lite kortare dagar.

Idag har jag sjungit på arbetstid, pärlat några armband, sovvilat och ätit lagad lunch (lax med fetaosttäcke och kokt potatis - jättegott!). Dessutom har jag varit ute i två omgångar. Också det på arbetstid. Och så fick jag fruktsallad till mellanmål.

Med de arbetsuppgifterna kan man ta några konflikter och nerkissade kläder lite bättre. (När barngruppen är helt full är det inte lika roligt, men när några barn är lediga och sjuka och gruppen är hanterbar är det ett himla trevligt jobb!)

Skrivandet blir lidande men det gör inget. Lönekontot blir desto gladare. Och jag mår bra av en bra balans i livet. Och undermedvetet pågår en del av skrivprocessen även när jag håller på med annat.

I morgon jobbar jag halv nio till halv två. Lagom lång dag! Sedan är det snart fredag och då ska jag ha kjol på arbetet. (Något de kört med i många år, kjol eller klänning på fredagar. Frivilligt förstås.)

Goood mooorgooon!

Sovit ganska oroligt i natt, drömt mycket och stressigt. Var änna helt slut när jag vaknade tio över åtta.

Kramade om barnen innan de gick till skolan och maken innan han åkte iväg. Nu sitter jag i soffan med datorn och kaffe. Ska göra en ändring i manuset.

Det var det första jag tänkte på när jag vaknade - att ändra en detalj i ett specifikt kapitel. Vilken färg kaklet har. Ska vänta med att "inreda" köket tills efter en av testläsarna sagt sitt.

Annat som händer idag: jag ska duscha och jobba (hela tre timmar!).

Saker att fundera på innan kl 16: vad ska jag handla och laga till middag ikväll?

Ibland är det bra att vara olydig

Jag hade tänkt låta texten vila lite. Åtminstone tills jag fått tillbaka synpunkter och åsikter från mina testläsare. De har visserligen inte fått texten ännu, men ändå. Motvilligt tänkte jag låta texten vila. Som den bör, enligt alla proffs.

Men så kom jag på att jag ju faktiskt inte var helt färdig. Bara för att jag upptäckte att jag hade ett slut betydde inte det att alla kapitel var skrivna. Det saknades några. Inte heller var person- och miljöbeskrivningarna tillräckliga. Det kan visserligen fixas vid senare redigering, men vissa saker ville jag förbättra redan nu.

För att göra en lång historia kort: jag har börjat redigera lite. Vare sig jag ville det eller ej.

Fast ska jag vara helt ärlig är det nog det jag velat hela tiden. Dels vill jag göra texten lite bättre innan någon får läsa den, dels är jag för otålig för att låta det vänta.


Och det känns bra! Texten känns - så här långt - bättre än vad jag vågade hoppas på! Hurra! Jippi!  
Men jag reserverar mig: jag kanske har en ovanligt bra dag just idag.

Jaha, och nu?

Jag är ju färdig nu. Fast det ska skrivas in ett par kapitel först.

Ska texten vila eller ska jag göra vissa ändringar redan nu?

Ska jag "nöja" mig med testläsare eller ska jag investera i en lektör också?

Om jag bestämmer mig för lektör, kan jag anlita en sådan redan nu, eller måste texten bli bättre först?

JAG ÄR FÄRDIG! KLAR!

Känslan! Lättnad, glädje, stolthet.

Visst, det är en del att fixa till. Onödigheter ska bort, förklaringar måste nog till, kött på benen såsom miljö- och personbeskrivningar ska läggas till i det flesta kapitel.

Det känns så bra! I alla fall när jag bara fokuserar på det bra och glömmer bort att lyssna på Jante. Just nu vill jag inte tänka på att storyn kanske är banal och tråkig. Just nu fokuserar jag på att jag skrivit klart ett manus och att redigeringen inte känns allt för betungande. Hurra för det! Hurra för mig!

Jag ser ljuset i tunneln!

Till slut fick jag ordning på samtliga kapitel. Nu finns alla, i rätt följd, i ett och samma dokument.
Krångligt blev det, men ibland gillar jag krångligt, helst om det blir bra.

Eftersom min lilla söta MacBook Air verkar sjunga på sista versen (har en rätt så gammal, ärvd liten sak) med diverse ljud och konstigheter känns det bäst att ha ett par kopior av manuset. För säkerhets skull. Om datorn bestämmer sig för att dö. Det händer även att dokument går sönder. Vilken fasa det är!

När jag läste mina två sistakapitel igår insåg jag att den skulle kunna sluta precis där och så! Tanken nästan svindlar!

Visst, det krävs lite fler kapitel - dels för att jag har vissa saker som behöver utvecklas, dels för att 65500 ord är en lite väl kort roman. Dessutom ska en del miljö- och personbeskrivningar läggas till. Och så kommer en hel del onödigt att behövas plockas bort.

Men ändå! Snart färdigt! (Med ett första utkast, vill säga.)

Jag vilar i get just nu. Struntar i att tänka på hur kass och intetsägande storyn förmodligen är. Jag är fortfarande bara i början av min "karriär". Ingen, eller i alla fall få, föds väl till fullblodsförfattare?

Nu vill jag slita av mig mitt hår

Och inte bara håret utan hela jäkla skallen! Med hals och bröstkorg och hela rubbet!

Gaaaaaah!

Idén med att skriva varje kapitel i eget dokument är jättebra - jag har mer ordning och reda på kapitlen och jag frestas inte att gå tillbaka i texten för att "kolla" något (som sedan resulterar i nyskrivna meningar som tenderar att göra att allt till slut blir rörigt!) (Ja, jag talar av erfarenhet.)

Problemet är bara att det BLIR FEL när jag ska infoga alla kapitel i ett och samma dokument. Helst eftersom jag har två huvudkaraktärer - två mappar - två av alla kapitel.

*fula ord*

Idag har jag förutom skrivit två kapitel försökt foga samman alla kapitel i ett nytt dokument. Därefter har jag kollat hur många ord samtliga kapitel består av (finns en käck ruta längst ner i varje worddokument som talar om siffran, jag behöver alltså inte räkna själv!) och sen lagt samman alla.

Det diffar ganska rejält. Antingen har jag gjort fel när jag infogade till dokumentet och infogat något kapitel två gånger eller så har jag noterat och räknat fel när jag gått igenom alla dokument.

Alltså, jag vet inte vart jag ska ta vägen! Hade jag varit ensam hemma hade jag skrikit något fult och hemskt. Nu får jag nöja mig med att säga "så dumt, så himla himla dumt." Så förbannat jobbigt.

Och nu måste jag laga mat också.

Vad är det för fel på mig??

Blir så trött …

Skrivandet går segt. Jätteseeegt. Faktiskt så segt att jag funderar på att lägga ner, och börja på nytt. Nu börjar jag fundera på olika saker:

1) Jag har svårt att knyta ihop säcken och få till ett avslut för att: a) jag är kass eller b) jag är livrädd för att bli klar.

2) Jag har insett att jag skriver i fel genre. (Det kan vara ett svepskäl. Se punkt 1.)

3) Jag gillar att starta upp projekt men suger på att avsluta dem. (Se punkt 1.)

4) Jag är i en svacka.

Tränat

Jag pausade det sega skrivandet och gav mig ut på en löprunda. I dagsljus. Frisk luft och motion var vad både hjärna och hjärta behövde. Så himla skönt! Så himla tråkigt medan jag sprang, men gud så nöjd jag kände mig efteråt. Och gör fortfarande!

Nu har jag ätit lite och ska ta en dusch. Sen kanske jag fortsätter skriva eller så tar jag nya friska tag i morgon. Har faktiskt skrivit lite drygt ett kapitel idag. Inte illa. Med tanke på hur segt det gick ...

Skrivar-ält

Det här skrivandet alltså … Väldigt roligt men samtidigt jobbigt.

Hur vet jag att det blir bra? Vem avgör om det blir bra? Jag? Läsaren? Förläggare?

(I mitt huvud är det här inlägget väldigt mycket längre, men något händer så fort jag ska få tankarna i skrift.)

Äh. Jag fortsätter skriva. Allt får lösa sig i efterhand.

Skrivonsdag

I natt har jag sovit riktigt gott. Drömt EN dröm, som gått i EN riktning - inte flera drömmar som spretar åt massa olika håll där jag måste hänga med i alla riktningar samtidigt. Hoppas att den jobbiga perioden är över.

Ändå var jag trött trött trött när jag vaknade. I hemlighet jätteglad att jag inte behöver jobba.

Skrivandet känns sådär … igår gick det segt … Idag ska jag ta nya tag. Men självförtroendet … hur gör man med det? Antar att svaret är: bara fortsätt skriva. Skicka till lektör (eller ett gäng testläsare). Gör därefter ändringar.

Tjejhelg!

I fredags eftermiddag åkte vi iväg, tolv tjejer till hemligt mål. Det visade sig vara Kyrkesund på Tjörn. Ett hus med tolv bäddar och havsutsikt; inomhuspool och bastu. Dessvärre funkade inte bastun, men det gjorde inte så mycket - vi hängde i loungen vid poolen och SPA-ade. Jättemysigt! En riktigt härlig måbrahelg med promenad och trevliga samtal. Och så massor av bra musik från från ungdomstid.

Fredag och tjejhelg!

Tjohoo!

Tack och lov att jag packade igår! Idag ska jag nämligen jobba. Visserligen bara tre och en halv timmar, men ändå. Slutar halv fyra och vi ska åka klockan fem. Kan bli stressigt med allt det där sista som ska packas och fixas. Och så ska jag hinna äta.

Vad roligt det ska bli att åka iväg! Längtar!

Wohooo! (Resfeber)

I morgon eftermiddag åker vi iväg på vår årliga tjejhelg! I år är vi samtliga tolv tjejer som ska med. Ska bli så himla kul. Vi har känt varandra sen vi var åtta-nio-tio år. En av tjejerna är min syster. Två av tjejerna har jag lekt med sedan väldigt tidiga år eftersom vi bodde nära.


I år ska vi inte bo på hotell i någon stad. Något jag är ganska glad över, även om jag älskar hotellfrukostar ... Rätt skönt att slippa gå på högljudd, skränig lokal.

Vi ska ha myskläder och vardagskläder med oss "den lilla svarta kommer inte behövas i år"- I love myskläder.
Vi kommer vara ute en del - prataprataprata, skrattaskrattaskratta!
Löparkläder, valfritt - måtte jag inte bli förkyld nu! Vill träna ju!
Vi ska ha badkläder med oss - hoppas på badtunna. Hoppashoppashoppas! Eller möjligtvis bastu och bad i hav eller sjö. (Eller riktigt SPA!)
Vi har fått lämna in våra fem favoritlåtar från förr - kommer nog bli en hel del nostalgi! Och kanske lite fuldans (gubevaremig).

Har en känsla av att jag måste göra många knipövningar nu. För vi kommer att fnissa och skratta massor den här helgen. Som alltid när vi ses och pratar gamla (galna) minnen och upplevelser.

Längtar!

Nja, jo kanske

Idag har jag skrivit en hel del. Fast mest har jag bloggat. Inte här, utan på annat ställe och som en av mina romankaraktärer … vet inte om det är bra eller inte.

Det känns bra att "skriva av mig" i den bloggen, sådant som jag vill få ur mig men som kanske inte är så kul att läsa i en bok.

Fördelen är att jag kan använda den när jag vill pröva olika saker som jag inte vet om det ska vara med eller inte.

Nackdelen är väl att jag kanske lägger onödigt krut på onödiga blogginlägg, istället för på manuset.


Men vi får se, kanske är det nyhetens behag just nu.

Ändrade, förbättrade planer!

Min bror kommer hit med sin dotter i eftermiddag. Jag behöver alltså inte ta mig till stan för att passa henne. Dessutom får jag utmärkt barnvaktshjälp av mina barn. Perfekt.

Bondpionen är i jorden. Käre gode trädgårdsgud, gör så att den överlever och kommer stortrivas i min trädgård!

Dessutom har jag städat på altanen. Vilket ryck jag fick! Måste ha varit solen som faktiskt skiner lite från och till idag. Just nu väldigt mycket till. Härligt!

Nu blir det elvakaffe och skriva igen. Livet känns gott just nu.

Igår kass, idag bättre

Igår skrev jag inte ett enda ord. Det gick inte. Inte ens efter en skön promenad mitt på dagen, i dagsljus.

Gårdagen läggs till handlingarna. Fokuserar på dagen istället. Har redan skrivit lite och mer ska det bli. Ska bara gå ut och gräva ner en bondpion först.

Just nu sviktar mitt självförtroende rejält. Men det hör tydligen till.

I eftermiddag ska jag in till stan och hämta brorsdotter på dagis och passa henne ett par timmar. Innan dess ska jag steka kycklingbitar inför kvällens middag. Oh the joy.


Nu vet ni hur min dag ser ut. Very interesting inlägg. Eh …

Grå måndag med huvudvärk

Vaknade vid femtiden i morse och kände mig förkyld. Inte kul. När klockan sedan ringde halv åtta kändes det bättre.

Nu hoppas jag att jag kan vila mig i form och att en kopp kaffe (stor mugg that is) hjälper mot huvudvärken.

Fredag fredag fredag!

Ledig, gott kaffe och duktiga, självgående barn! (Hjärta!)


Idag tänkte jag skriva, tvätta, städa. Det blir en bra dag. (Och igår fick jag mail om fler arbetsdagar … kalendern är nästan full fram till jul. Och med full menar jag en-tre arbetsdagar i veckan. På ett ungefär.) (Tack och lov för kommande skatteåterbäring.)
.

Inte bli förkyld nu!

Har känt mig trött och seg ett par dagar. Liksom tung i kroppen och idag har jag lite dov huvudvärk. Vet inte om det beror på att jag sovit ovanligt tungt i natt, eller för länge (till 9!) eller om det är förkylning på gång.

Har tränat en del på sistone. För att vara mig just nu är det vansinnigt mycket och tungt! Träningsvärken sitter i i minst fyra dagar. Och det utan att jag tagit i så jag kräks direkt. Vansinnigt otränad alltså.

Kanske är jag trött och seg på grund av orolig och dålig nattsömn, (många nätter i rad nu förutom gångna natten) i kombination med ovanligt mycket träning (mot vad min kropp är van vid alltså).

Hoppas att så är fallet för jag vill verkligen inte bli förkyld nu när jag äntligen kommit igång med träningen.


Och jag inser risken med det jag precis skrev. Har jag inte en förkylning på gång redan så kommer den vilken minut som helst. Som alltid när jag bestämt mig för att komma igång med träningen igen.
.

Mardrömsmorgon

Kommer till jobbet och det första som händer är att en liten kille (som precis varit väldigt lös i blöjan, enligt kollega) lägger sig på mattan och rapar. Jag ser hur han hulkar med överkroppen och får fullständig panik! Ungen kommer när som helst att spy över matta, bilar och garage!

Jag som är livrädd för magsjuka vill helst bara springa därrifrån! Men jag tar tag i ungen och springer till tvättrummet, placerar honom på en pall och med papperskorgen framför ansiktet. "Här, där kan du kräkas om du måste."

Vill dö. Eller åtminstone cykla hem. Vill inte utsätta mig för smitta. Tänker att barnomsorgen borde ha munskydd för sådana här tillfällen, så att man kan skydda mun och näsa …

Fler barn kommer, och föräldrar som jag måste ta emot.

Efter en stund springer det sjuka barnet omkring i hallen och de andra barnen, som sett och hört honom på mattan och sett mig springa iväg med honom berättar glatt och käckt för de nykomna att "NN är sjuk! Han har nästan kräkts!"

Eh. Haha haha, eh, kom här och sätt dig på pallen igen. (Ungj***l. Sa jag inte.)

Det visade sig att barnet inte alls var magsjuk. Troligtvis påverkad av penicillin. För när pappan kom för att hämta hade färgen i ansiktet återvänt och pojken var hungrig på frukost! Hur pigg och frisk som helst.

Ibland tror jag att det finns en gud och att han är god! Tacksam för att det inte blev något utbrott av den värsta smitta man kan drabbas av. Det värsta som finns näst efter dödsolyckor och livsfarliga sjukdomar.
.

Regnet det bara öser ner

Det gjorde ont när regnet piskade mig i ansiktet i morse när jag i full fart rullade med cykeln ner för backarna. Det borde finnas cykelhjälmar med visir.

På jobbet har jag ätit frukost och målat naglar. Jo, det var spa-dag på förskolan. Barnen fick fotbad, massage och manikyr. Hur mysigt som helst. Jag hade också velat lulla omkring i badrock och tofflor. Och fått massage.

Jag har träningsvärk idag och värre lär det bli i morgon. Får kanske sova med morgondagens kläder, för att slippa gå till jobbet i nattlinne. För jag misstänker att jag inte kommer kunna lyfta armarna i morgon.

Jag har kalkat av kaffebryggaren, gjort rent filtret till spisfläkten och nu puttrar en broccolisoppa på spisen. Eller ja, broccoli i alla fall. Inte så mycket till soppa, än, men det ska bli.

Annars är det stiltje. Fast jag skriver. Det är bra.
.

Inget NaNoWriMo i år heller

I år funderade jag faktiskt på allvar att delta. En novellidé som spirar i bakhuvudet så fort mitt skrivande kör fast eller krampar, var jag sugen att spåna vidare på under november månad. Kändes till och med riktigt spännande ett tag. 1667 ord (tror jag) per dag, det klarar jag.

Och för vän av NaNoWriMo-ordning: Det är ingen riktig novell jag spånar på utan en kortroman eller en novellsamling. Av något slag.

Men jag har kommit fram till att inte delta i år heller. Jag lägger den tiden och kraften på mitt nuvarande manus istället. Tid har jag, men handen och armen orkar inte hur mycket som helst. Och jag vill inte lägga mitt romanmanus åt sidan en hel månad.

Idag är det söndag och söndag betyder skrivardag.
.