lördag 20 februari 2016

Wohoo!

Min man har läst (tog en evighet, tycker jag) och han gillar det! Dock upptäckte han inte den dubbla beskrivningen (se förra inlägget) ... Kanske är det inte hela världen med en upprepning. Men skrivande vänner och andra skrivande personer hade garanterat sett och stört sig.


Han tyckte väldigt mycket om texten. Såklart! Han är min man, det är hans uppgift att stötta mig och berömma mig. Ändå blir jag jätteglad, för jag vet att han inte skulle ljuga för mig. Inte ens för att vara snäll.


Och det bästa av allt: Han sa att det inte gick att sluta läsa! "Måste ju veta hur det går!"


Jag hoppas såå att fler kommer att tänka så, när boken kommer ut. Åh, vad jag hoppas det! Jag vill att folk ska gilla den.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar